I onsdags tillbringade vi hela dagen i Torsby. Först ett nollprov, sedan injektion. Fyra timmars väntan och ett andra uttag av blod, ytterligare fyra timmar senare togs det sista.

Provet visade att det inte var någon Cushing, vilket väl var bra egentligen. Jag tycker att hon har blivit lite bättre men det är så otroligt små förändringar och det är lite olika från dag till dag. Nu avvaktar vi och ser hur det utvecklar sej. 

I helgen var det utställning i Sundsvall och jag hade anmält Luna, mest för att hon ska få lite vana på inomhusutställning då jag och Anna åker till World Dog Show i Leipzig. Man kan får ju försöka att få henne någorlunda ringvan. Eftersom jag ändå åkte tog jag med Sören som aldrig blivit ställd. Hans husse och matte hade dock varit väldigt duktiga att träna honom stå fint. Vilket jag var glad för.

Allra först ut i perroringen var Sören som var ensam i juniorklassen. Domaren tyckte han var en superfin kille så han blev bästa hane och placerade sig före Bellamigos egen Movitz som är champion. Väldigt roligt men oväntat då jag tycker att de är ganska valpiga ännu.

Luna var också ensam juniortik, hon fick också Exc med CK så vi skulle ut i konkurrensen. Där placerade vi oss som 2a bästa tik bakom Calmigos Joya (Mycket fin championtjej). Så det var ju fantastiskt kul denna dag. Andra dagar kan det ju vara skit så det är bäst att passa på att njuta.

Sören blev sedan BIM och Joya BIR

Så de två små juniorerna tog faktiskt ett varsitt Cert.

Vi har varit hos Anita Och Lasse i Eskilstuna. Topi skulle träffa Rabalder och de var ju för söta tillsammans. Parning skedde snart och nu får  vi verkligen hoppas att det kommer en kull till advent.

Jag kom till Eskilstuna precis när lilla Agnes och hennes husse och matte skulle hälsa på. Det var jättekul att träffa dem igen. Har ju inte lyckats träffa någon valp ur senaste kullen sedan de lämnade mej. Lilla Agnes hade blivit otroligt söt. Vilket näpet ansikte och otroligt mycket päls runt nosen. Ska se om jag kan få en huvudbild på henne.

Pippi fortsätter med sina konstiga symtom, men vi ska ändå åka in på tisdag och göra ett cushingtest. Cushing beror på en tumör i binjuren eller hypofysen och kan orsaka en massa krångligheter. Hon är dock väldigt smal vilket talar emot. Har inte den typiska magen och ej heller så mycket drickande och kissande som är väldigt typiskt.

I helgen har vi haft kennelträff. Tack vare underbara valpköpare blev det en bra helg trots oron för Pippi. Man ser också i sådana här situationer vad olik sig hon är.

Helena körde en liten rallykurs på lördagsförmiddagen.  Det blev väldigt lagom och många som inte alls hade haft något med rally att göra fick känna lite vad det handlar om.

På eftermiddagen körde Dag med Movitz en lite agilitykurs också mycket uppskattat. Så roligt att de nu har plockat sina tre pinnar i hoppklass 1.

På söndagen var vi inte så många kvar men vi provade lite viltspår, nosework och lät utställningshundarna få lite visiteringsträning. Gott fika i solen. Tack alla som kom och gjorde helgen så bra. Nästa år blir det andra bullar.

Vi skulle ha tagit kortet lite tidigare men nu så här såg det ut senare på eftermiddagen.

Så är det då mitt sorgebarn Pippi. Vad ska jag göra? Jag ser att hon mår dåligt men vet inte om hon har ont. Jag tror det, hon tycker inte om när man rör henne vid sidan om huvudet. Nästan omöjligt att inspektera. Underläppen hänger alltmer men det går sakta åt det hållet. Skallen känns också väldigt annorlunda att ta på. Det är säkert för att hon har tappat musklerna där också. Man känner skallen väldigt väl. Hon är fortfarande ständigt på jakt efter mat. Hon får så mycket hon kan äta utan att magen rasar och det är mycket. Det hänger ständigt en massa slem från höger sida och hon stirrar med sitt vidöppna öga. Hon har blivit så smal över bakdelen och ryggkotorna sticker upp. Min kraftiga muskliga tjej har tappat allt på några veckor. Vi har tagit nya prover som inte visar något. Jag vet inte ännu om jag ska gå med på att ta en MR. Visar den en tumör är det inte mycket att göra ändå.

Jag har googlat mig tokig. Hittar verkligen inget som stämmer på henne. Men med tanke på de två olika symtomen så känns det ganska hopplöst. Dagarna går ganska bra men hon vill vara i min ständiga närhet. Nätterna är värre. Då kommer hon flera gånger och vill vara nära och bli klappad. Hon flåsar då och efter en stund lägger hon sig ner och sover. Detta upprepar sig med någon timmes mellanrum under natten. Hon sover mycket under dagtid också. Veterinären är också inne på en hjärntumör nu. Jag har också börjat fundera på om och när det är dags att ta farväl. Låter jag henne må för dåligt eller kan jag välja bort henne för tidigt. Tänk om hon trots allt blir bra. Det är svårt när man inte vet vad hon lider av och hur dåligt hon mår. Det är bara jag som kan avgöra det och det är inte lätt nu.

Pippis tillstånd är oförändrat. Vi ska till veterinären i morgon.

Luna har varit på utställning tre lördagar i rad. I lördags blev det BIS 4-plaxering

Pippi är sjuk. Jag tror hon är väldigt sjuk. Min följeslagare, min bästa träningskompis som alltid är på G. Jag älskar denna tjej oändlig.

Hon har magrat av med en väldigt fart de sista veckorna. Förra veckan såg jag att hon inte kunde stänga ena ögat. Vid en närmare titt insåg jag varför hon hade dreglat så mycket bara på ena sidan. Hon har en halvsidesförlamning i ansiktet.

I måndags åkte vi till veterinären, valde ut den som jag vet är bra och sade att de skulle få att bita i. Det går att ta prover för 7000:- inom loppet av en halvtimme. Där ingick två röntgenbilder på bålen som inte visade något mer än att hon har ett stort hjärta. (I övre gränsen men inte för stort) Men det visste jag redan. Ingen hund har större. Sköldkörtelvärden UA, Hjärtmask och andra parasiter UA, Fästingburna sjukdomar UA, Sänka UA. Alla möjliga blodanalyser som också var UA. Urinprov UA.

Hon fick en spruta med kortison och en med antibiotika, svar nästa dag på urinodling.

Nästa dag inget på odlingen. Fick antibiotika- och kortisontabletter.

Hon sover mycket. Är med och ränner ute på promenaden men inte som förr. Oroliga nätter då vi får gå ut ibland. Jag droppar ögat då och då.

I morgon ska vi ha telefonträff med veterinären. Kanske magnetröntgen fast jag vet inte hur jag ska ställa mej till det.

I går var vi på klubben och tränade lite. Luna lär sej följa mej på agilitybanan vilket kommer att ta tid eftersom hon vill leka med alla andra hundar. Jag gick ett lydnadsvarv med Pippi också, det tycker hon fortfarande är kul och hon var på hugget. Mitt hjärta gråter i massor.

Cherry har A-höfter och har klarat första öppna viltspåret galant.

Luna och Sol. De här syskonen älskar verkligen att umgås.

Också Sören och Luna gillar att leka. Här var det ett tag sedan de sågs.
Sören och Sol ses ju nästan dagligen.

Jag och Anna är jätteglada åt dessa tre importer. Luna går nu på intensiv utställningsträning och vi har också börjat träna lite agility och lydnad.

Så kom dagen då lilla Atacama också skulle lämna mej. Det är lite svårare med de som blir kvar. De måste få bli en i flocken med de andra och de blir mera en familjemedlem. Atacama ska heta Tam-Tam och bo hos Sally i Kvänum. Allt verkar ha gått bra med installationen i nya hemmet.

Det verkar också som de andra valparna har hittat hem och det verkar gå bra för alla.

I går var vi till Ransäter och ställde ut Luna och Sol i valpklass. De blev 2a resp. 3a med HP och de fick jättefin kritik.

Cherry kan nu få börja med sina jaktprov för hon slog till med ett excellent med CK. Riktigt roligt.

I fredags var det dags för veterinärbesiktningen. Eftersom vi bor i Malung och det är semestertider hade vi ingen annan möjlighet än att ta oss till Torsby vilket är en resa på drygt timmen. Men efter all bilåkning reagerar de ju inte ens. Alla valpar var i gott skick och fick UA.

Tisdag morgon började förväntansfulla familjer titta in.

Först ut kom Åsa och Petter från Umeå. De hade anlänt till Malung redan på måndagen och redan varit här och tillbringat några timmar med Kalahari. Två barn finns också i familjen.

Sedan liksom rullade valpköparna in som på ett pärlband

Sahara som ska heta Leya försvann sedan tillsammans med sin familj som är från Alingsås. Erik och Annette med barn.

Och lilla Victoria som ska heta Agnes ska bo i Västerås tillsammans med Katarina och

Basin ska han heta och han ska bo i Östersund tillsammans med familjen Lindholm

Sist ut från gården denna dag var Gobi som ska bo i Sollentuna. Familjen heter Bergfäldt.

Atacama blir kvar några dagar till. Hon har nu badat hela sej. Varit och hälsat på min dotter i Karlstad där hon hälsade på hönsen och kaninerna. Älskar alla människor, än så länge  i alla fall. Hälsade på hos min syster som har en grill där vi satt ute bland mycket liv och rörelse. Atacama lade sej och sov i röran. Det känns bra.

Nu hör jag hela tiden från mina valpköpare hur det har gått och det verkar som det funkar bra. Det känns som ett fantastiskt härligt gäng både familjer och valpar. När valparna väl är hämtade och allt lagt sej efterlämnar det en känsla av sorg, glädje, tomhet och förväntan. Så kan man börja slipa på nästa kull.

Jag har ett par rosa galoscher. De har jag på mej när jag går in till valparna från och med för några dagar sedan. Det gör ont när de sätter tänderna i anklarna och de kommer som allihop med tänderna beredda. När jag hade Elsas förra kull fick jag ta på mej dessa mycket tidigare och man kan väl säga att det här är en betydligt lugnare kull på alla vis.

Hela förra veckan åkte vi bil in till byn och spenderade några timmar där. Eftersom det byggdes upp inför dansbandsveckan så var det mycket nyttiga ljud att ta in. Nu är de alla helt avslappnade i bilen. De har också fått en egen tid varje dag där de har fått känna lite på civilisationen. Vi har också känt lite på vattnet. De två svarta var nog mest intresserade.

Nu har vi en vecka på oss att jobba vidare. Elsa har i princip slutat dia. Det blir nog en till två gånger per dygn nu.

Vi är ute mest hela dagarna när det går. Nu är det bestämt var alla valpar ska bo. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt. Men det känns som de kommer att passa i sina nya familjer.

Lilla Victoria som ska bo i Västerås. Hon är en av tre som jag kommer att ha avelsrättigheter på. Väldigt kvick, vig och snabb. Tycker att hon är så lik mormor Pestanitas i huvudet.

Sahara. Ska flytta till Alingsås. Ingenting finns att jaga upp sej för. Har lärt sej yla väldigt ljudligt likt sin svarta syster.

Kalahari. Flyttar till Umeå och får en perro till brorsa. Hon viftar på svansen hela tiden, gladare än gladast. Säljes också med avelsrätt. Kunde inte låta bli när jag fick chansen.

Atacama störst av tikarna med sina 3800 gram. Alltså inte så stort ändå för en 7-veckorsvalp.
Flyttar till Kvänum och får bo med flera andra hundar varav en perrodam. Jo jag säljer även henne med bibehållen avelsrätt.

Great Basin är störst med sina 4200 gram. Ska flytta till Östersund. När vi är ute på tu man han följer han mej i hälarna mest hela tiden. Tycker inte om att vara i valphagen ute ens utan vill vara på utsidan.

Gobi är den största kelgrisen av alla. Han ska bo i Sollentuna.

Nu är det två veckor kvar att vänta för alla valpköpare. Jag tror aldrig jag har haft en mera längtande grupp köpare som nu. Det är dessa två sista veckor som gör det lättare för mej som uppfödare att lämna över valparna till sin nya hem. Det är helt enkelt jättejobbigt, men ändå den bästa tiden.

I dag vägning och sista avmaskningen. vikter mellan 2750-3500 gram.

Lite om mamma Elsa. Hon har börjat ta tillbaka sitt liv. Leker på sitt gamla vanliga sätt, vill följa med på längre promenader och har tydligt börjat avvänja sina valpar från diandet. Nattetid är det lugnt men tidigt på morgonen hör jag att hon ger dem di. Hon är en fantastisk mamma som aldrig vaktar på sina små. Det är väldigt skönt att alltid kunna slappna av när valpköpare och besökare hälsar på. Hon litar på folk helt enkelt. Hundar då? Ganska tidigt lät hon Luna och Pippi vara med. I helgen hälsade en PON valp på som är 4,5 månad. Det gick jättebra. Det syntes på valparna att de var avvaktande mot den nya men det släppte ju fort. Jag tror det är bra att låta valparna träffa andra hundar tidigt. Jag har märkt att de importerade valparna är jätteglada i andra hundar. Mer glada än vad som är vanligt hos våra svenskuppfödda. Elsa tar mycket bra hand om sina valpar i alla fall. Hon låter också många hundar få hälsa på dem i detta senare skede men gråhundarna håller hon på avstånd.

I söndags tog vi första bilturen. Jag delade upp dem i tre och tre. Ibland finns det någon som inte alls tycker det är kul och då smittar det gärna av sej och blir helt galet mycket väsen i bilen. Men med tre åt gången känns det som en bra start. Det gick bra och i går fick alla sex följa med. Jag kommer att fortsätta ta en tur dagligen under veckan så de vänjer sej ordentligt.

Jag passar på att plocka ut valparna om vi ska klippa gräset, köra elverket (det väsnas mycket) eller köra något annat som väsnas mycket. Bra att det är sommar för då är det ganska mycket liv och rörelse här på ön.

De har fått börja vänja sej vid halsband också, snart koppelträning. Mycket individuell träning då jag tar en och en på olika äventyr. Det är väldigt mycket jobb de sista veckorna för man vill hinna med så mycket som möjligt. Jag tror att de här veckorna mellan 6-8 är superviktiga. De vänjer sej så himla fort och man vill ju att valpen ska vara så förberedd som det går.

I denna kull som troligen är Elsas sista har jag haft tur att få två familjer som kan tänkas ha foderhund. Så jag hade tänkt ta ut två stycken tjejer att sälja med bibehållen avelsrätt som ger mej möjlighet att senare i livet ta en kull. Men sedan vill man ju också placera ut valparna där man tycker att de passar bäst. Det är svårt men efter denna vecka då de har varit ute i hetluften riktigt ska jag bestämma mej. Prio är att de hamnar där jag tror att de passar bäst.

Lilla Victoria. Vilken otroligt rolig hund. Klättrar, hoppar och skuttar. Mycket energi och är den som ger sej ut längst på våra ensamma turer. Verkar inte bry sej om miljön alls. Mycket glad och social. Liten smidig och säkert en fantastisk agilityhund i framtiden om man vill.

Den lilla svarta som har visat sej mera nu. Coolast i gruppen. Lugnare än de flesta syskonen. Väldigt kelsjuk. Verkar vara en okomplicerad valp.

Detta är en riktig drama Queen. Hon kan yla väääldigt högt och intensivt. Vill inte vara i valphagen alls. Älskar Pippi, konstigt då det inte är ömsesidigt på något sätt. Verkar oberörd i de flesta sammanhang. Lagom på nåt sätt.

Den vackra. Mjuk och kelig och vaken mest av alla. Hon har lärt sej att man ibland kan trycka upp luckan. Om matte inte har hakat i. Fulla golvet i valpar på nolltid.

Har snart gått om sin bror när det gäller att vilja krypa upp i famnen. Grabbarna är väldigt mattekära. Har mycket aptit och blir helt galet glad när han får komma ut i stora hagen.

Mjukis, svansviftande kelgris. Också väldigt cool. Söker kontakt hela tiden. Vill alltid ligga och sova i kiss och bajslådan när den är rengjord.

Så börjar jag då se en framtid utan de små. Jag har dammat av Rallylydnadsskyltarna. Tänkte börja träna Luna så smått. Jag är jätteglad att jag i sista stund bestämde att hon skulle bo hos mej. Det är en underbar hund med allt man kan önska sej. Nu har hennes och syskonens exportstamtavla kommit. Det är väldigt tidigt för de är bara 7 månader och de importerade hundarna brukar inte få sina stamtavlor förrän de är ett år eller mer. Det innebär att jag kommer ut tidigare på tävlingsbanorna, och dit längtar jag efter en tids uppehåll. Luna är en av tre valpar ur en kull från Sevilla. Hon är min och Annas gemensamma.