Egenskaper

En perro är verkligen en allroundare. Enligt rasstandarden ska perron vara trogen, lydig, arbetsvillig, vaksam och välbalanserad. Inlärningsförmågan ska vara exceptionellt god. Rasen är mycket anpassningsbar.
Ofta har perron stor vaktinstinkt, (vilket innebär att den mer eller mindre kommer att vakta sin familjs hem. Om man ser detta som ett stort problem så måste man börja träna detta tidigt. Är man väldigt känslig för vaktiga och skälliga hundar så är perron inget bra alternativ som hundras),  och är självständig, men den vill också gärna vara till lags och tycker mycket om att arbeta tillsammans med sin förare. Den skäller ofta och gärna. inte bara för att vakta/varna utan också av glädje, förväntan eller frustration. Perron nöjer sig ofta med sin familj med omgivning och är ofta likgiltiga och/eller avvaktande mot främmande människor.
Rasen är ofta mycket signalkänslig. En perro är ofta lekfull, livlig och energisk och behöver också mycket mental träning och rejält med motion.
En perrovalp behöver mycket, mycket social träning, träning i olika miljöer, träffa många nya människor, prova på olika underlag att gå på. Åka buss, hiss osv.
En perro ser ut som ett gosedjur i mångas ögon, men det är verkligen ingen hund som ska ligga i soffan och agera nallebjörn. Den behöver mycket motion och stimulans för att må bra. En stor fördel är att det inte finns så mycket begränsningar.  Den älskar att jobba  och den passar till det mesta. Många perroägare ägnar sig åt: Spår- lydnad- agilitytävlingar. Nu är också freestylen på frammarsch. Man behöver såklart inte tävla med sin perro, men den behöver få arbeta på något vis i alla fall.
Det är en smidig och tålig ras som lätt tar sig fram i olika terränger och som har en otrolig uthållighet. Ta med dej perron på fjällvandringen.
Den älskar de stora ytorna att springa på och de tar inte så stor plats i tältet.
Att dykträna tycker somliga om mer än andra. En del perros dyker gärna direkt från början, men ofta måste man träna.
Pälsvård: En perropäls fäller inte. och den ska inte borstas eller kammas. Man klipper ner sin hund några gånger per år med klippmaskin. Ofta kan man be sin uppfödare att hjälpa till med klippningen. Man ska inte frisyrklippa på något sätt, utan pälsen ska ha samma längd överallt. Om man vill ställa ut sin perro så får man planera klippningen så att man har lika med eller längre än 3 cm utdragen lock. Pälsen växer ca 1 cm per månad.
Om man får problem på något sätt så kontakta alltid din uppfödare i första hand. Låt aldrig någon göra något mot din hund som du inte helt och fullt känner är rätt. Du känner din hund bäst och oftast har din magkänsla rätt. Att ha en stabil relation med sin hund är viktigt. Den ska känna trygghet och lita på sin ägare i alla lägen.