Nu har vi avmaskat och vägt. Att ta bilder på 2-veckorsvalpar är inte lätt. Alla väger ca 1000 gram. Det är lugnt än så länge.

Tiden bara rusar iväg. Man tror att man ska hinna så mycket när man ändå måste vara hemma med valpar. Men av någon anledning fastnar man gång på gång med blicken fastnaglad ner i valplådan och tiden bara försvinner där.

Jag har i alla fall försökt att ta några bilder nu när de hunnit bli en vecka. Pippikopian har fattat galoppen och förser sej nu bland tuttarna. Valparna är ganska jämna i vikt. Runt 600 gram.

Nu har äntligen Luna fått sina valpar. Tre hanar och två tikar. Denna kull är mitt bidrag i samarbetet med Anna. Luna är pigg och hungrig. Jag väntar på att mjölken ska rinna till.

Jag har inte tagit några separata bilder då inte vill röra om för mycket för Luna. Men det kommer att uppdateras med nya bilder varje vecka. Det brukar uppskattas mycket för de som nu är i väntans tider.

Längst till vänster en tik som är brun med vita tecken, hon har stubbsvans.

Nummer två är en helsvart hane med lång svans

trean är en brun hane med lite vitt på huvudet, lång svans

nummer fyra en helt brun hane med lång svans

nummer fem är en svart tik med vita tecken, avsaknad svans. En pippikopia

Hanarna är tingade alla. Det finns i nuläget en tik kvar att tinga men jag kommer att vänta med att lova bort henne då den svarta tiken är lite dålig att äta. Jag håller ett extra öga på henne.

Vi hoppas såklart mycket på den här kullen inför framtiden. Luna är ju en av våra importer och hon är den mest fantastiska perrotjej. Jag har som avsikt att behålla en tik hemma.

Så har jag och Kiwi gått anlagsprovet i viltspår och det gick ju galant.

I går var det premiär för oss på rallylydnadsbanan. Två starter på Kils Brukshundklubb. Jag var där tidigt för att Kiwi skulle få chans att vänja sej med omgivningen. Jag är van att det är sådant som krävs. Fast Kiwi är inte riktigt som andra perros jag haft. Hon bryr sej inte så mycket. Visst är hon nyfiken och snosar gärna omkring men när jag vill ha kontakt så får jag det.

Första banan var ganska rörig och den här domaren gillade åttor så den fanns med på båda. Man blir yr av åttorna och jag tappade fokus där och höll på att missa den efterkommande skylten, det var en 360 graders snurr som vi då utförde åt fel håll i stressen som blev. Det gav direkt 10 poäng avdrag förstås. Vi lyckades ändå att få 77 poäng så vi klarade gränsen.

Andra banan hade vi startnummer 1 så det gällde att ha koll på banan direkt. Nu gick det betydligt bättre frånsett att man måste stanna och klia sej under hakan lite men 92 poäng kändes jättegott. Maj-Britt filmade min sista omgång och där kan man se lite sneda sättanden som vi ska jobba lite med förstås. Vi börjar nu att träna in de nya skyltarna. Men det som är så kul att se är Kiwis arbetsglädje. Hon studsar fram och bryr sej bara om oss. I sin egen bubbla när vi jobbar. Underbart.

Snart är viltspårskursen slut och vi ska väl göra ett prov så snart det går efter den. Hon är otrolig där också. Det går nästan inte att få bättre hund tror jag.

Det verkar som Luna är dräktig trots veterinärens dom och då kommer de valparna runt midsommar. Det mitt bidrag till Annas och mitt samarbete. Lisa fick ju valpar tidigare i år hos Anna. Vi hoppas dessa kan ge oss lite nytt blod som kan hjälpa rasen framåt.

Åh vad vi har väntat på löp hos Luna. Vi hade hittat den perfekta hanen i Finland. Långt att åka men det skulle det vara värt.

När jag äntligen såg det första blodet var Luna hemma hos mej så jag vet säkert precis vilken dag det började. Jag blev glad och skickade till Finland att nu är det på G.

Men… det slutade lika snabbt det kommit. Torr som fnöske. Luna fick åka hem på fredagen två dagar senare och jag undrade???

En vecka efter blödning åkte jag till Karlstad och ögonlyste Sol, Lunas syster. Jag passade på att träffa Luna då eftersom de bor i Mora båda två. Jag tyckte hon var lite mer svullen och tänkte att kanske kommer hon igång nu. Vi tänkte att vi kunde använda Sol om nu Luna krånglar. Kanske hade hon löpt över?

Nästa dag åkte jag till Distriktsveterinärerna i Mora för att göra ett utstryk. Där kunde de säga om hon har löpt eller inte. Analysen gav resultatet att hon löpt över och troligen hade hon torrlöpt. Veterinären gissade att ägglossningen varit för ca en vecka sedan, alltså vid den tiden hon hade haft blödning. Så tråkigt och jag fick ställa in den planerade resan till Finland.

Några dagar senare började Luna blöda. Riktiga droppar i bädden. Jag avvaktade några dagar men det fortsatte att blöda så jag kontaktade veterinären som hade utfört utstryket och frågade om det kunde vara så att hon misstagit sej och att Luna nu ändå kommit in i ett löp.

Nix, det var inte troligt, var svaret. Nu ångrade jag att jag inte hade tagit ett prog.test i stället. Det som jag hade tänkt från början. Varför göra ett utstryk över huvud taget? Man måste ju ändå komplettera med Prog.test om man ska få ut något av det. Alla veterinärer säger samma. Först utstryk och sedan ev. progesterontest. Om jag hade tagit ett progtest i stället så hade jag fått ett alldeles för högt eller ett alldeles för lågt värde och jag hade vetat vilken sidan hon var på.

Det fanns inte längre i mitt huvud att jag ändå skulle åka till Finland när jag inte ens visste om hon var i ett riktigt löp. Påskhelgen var lång och det gick inte att få ett Prog.test utfört förrän på tisdag och då hade hon ju löpt i ca 11-12 dagar. Jag från andra gången hon började.

Så fick jag tag på en perrokille som skulle passa jättebra. Jag hade tittat på honom förut men tyckte att det var lite tråkigt att valparna i så fall skulle bli nära släkt med mina övriga fodertikar + Kiwi här hemma. Han har dock alla bra egenskaper vi letar efter så på annandag påsk tyckte jag hon friade till tikarna så pass mycket att jag tog mej en tur till Smedjebacken. De älskade ju varandra och det tog inte många minuter för dem.

Det blev en andra parning två dagar senare. Vilken härlig kille och att Luna tyckte att det var bästa daten. Nu är det bara att vänta och se om det var ett riktigt löp eller inte.

Nu tror jag att jag har tagit bort möjligheten att göra inlägg. Tyvärr så översvämmas jag av spam.

Alla kontaktuppgifter finns ju här så det är ju lätt att nå mej på annat sätt.

Just nu är jag och Kiwi inne i en träningsperiod lite intensivare än vanligt. Jag har anmält till vår första rallylydnadstävling. Det var ju några år sedan jag var ute och tävlade med Pippi och de andra. Så det ska bli jättekul att komma igång igen.

Annat det tränas till är utställning förstås. Vår sista träningsutställning i Malung i maj. Då blir det inofficiell utställning vid vår kennelklubb.

Valpar då? Ja det verkar som löpen sitter långt inne. Men två kullar har jag planerat och det blir nog så i alla fall. De blir bara lite tätare än jag hade hoppats på. Kajsa och Luna är det som ska bli mammor.

Fyra av Topis Valpar är röntgade. Grabbarna Zingo och Bosse har båda B-höfter. Kira likaså. Indie lyckades få A/B. Jätteskönt att alla hittills är fria. Vi hoppas på flera goda resultat.

Duktiga Siri med matte har lyckats fixa en ny titel: RLD A. Så himla kul.

I Natt fick Lisa sina valpar. Fem stycken, tre killar och två tjejer.

Lisa är en av våra importerade tikar: En riktig solstråle som älskar alla och ständigt glad. Vi hoppas mycket att några av valparna ska kunna gå vidare i framtiden.

Lisa är brun med lång svans precis som pappa. killarna är helt bruna och en av tjejerna med. Men titta vad som kom. En vit med bruna tecken, väldigt mörkt bruna tecken.

Julen är snart här. Jag arbetar ca 75% med bokföring i Malung. Kiwi är med mej på jobbet varje dag. Snön har kommit och det är fantastiskt vackert nu trots mörkret. Förra helgen var temperaturen nere i 25 minusgrader och då längtade jag lite till Diana som har tagit sin familj till Malaga hela fem veckor. Knäcken är kokt och skinkan är inhandlad. Kiwi har varit på två utställningar och nästa helg är det dags för den tredje i Mora. Helgen efter det ska vi till My Dog i Göteborg. Kiwi är en fantastisk liten tjej som jag är glad att jag behöll trots att det kändes helt galet just då.

Nu har det gått fyra månader sedan Pippi lämnade mej. Fortfarande känns det som hon finns alldeles intill mej och ofta kommer den där insikten att hon är borta, på riktigt. Det är oerhört tomt utan henne och jag saknar henne varje dag. Hennes olika uttryck som jag förstod till fullo. Hon var en rolig hund. Hon hade mycket små egna grejer för sej som bara var hon. Jag älskade den hunden gränslöst och jag är så glad att jag tog den där parningen på henne trots allt. Hennes barnbarn är fantastiska och de har redan hunnit fylla ett år.

Mowitz har fixat en ny pinne i agilityklass 1. Så nu tävlar han i 2an i både hopp och agility. Jag är jättestolt över att de får till det så bra. Två av Topis valpar är röntgade med resultat B. Det är Bosse i Östersund och Kira i Falun som jag har avelsrätt på.

Min fantastiska Pippi finns inte mer. Pippi insjuknade för drygt ett  år sedan. Tappade muskelmassa, ansiktsförlamning på ena sidan. Alla prover som går att ta togs men alla värden såg bra ut förutom aning förhöjt levervärde. Pippi har sedan tidigare haft artros i lederna och de hittade också nu spondylos som satt både i bakre och främre ryggraden. Ansiktsförlamningen gav så småningom med sej men hon hade ingen känsel på den sidan längre, vilket resulterade i att mat kunde fastna och att hon förblev lite sned i ansiktet. Det kan man ju leva med, tyckte jag.
Pippi förändrades dock mentalt- Man kan säga att hon blev lite som en gammal hund som blivit dement. Hon reagerade kraftigt på människor fast hon var aldrig elak, hon kunde sitta och skälla rakt ut i luften och bara stirra framför sej. Sista året har hon gått på smärtstillande, fått glukosamin, specialfoder, fiskolja.

Under tiden som gått från det hon insjuknade har hon blivit sämre och tappat livsgnistan alltmer. När jag var i Östersund för några veckor sedan kände jag att det var dags att skiljas snart. Att mentalt förbereda sej på något sådant är inte lätt. Pippi har varit en fantastisk hund och det är så hemskt tomt utan henne. Det har också varit hemskt att se henne tappa livet under året som gått. Min levnadsglada tjej som bara ville vara till lags. Jag är väldigt glad att jag fick en kull efter Pippi och ännu gladare att jag fick en kull på Topi. Pippi lever vidare…

Saga har dessutom hittat hem hos Zandra och P-O. Hon trivs som fisken i vattnet. Hon som har så mycket arbete i sej kommer att få det bra där. Förhoppningen är att hon ska komma tillbaka om några år med en valpkull i magen. Det blev tomt i huset snabbt. Nu har jag förstås lilla Kiwi hemma som ger mej annat att tänka på.

Vi är på Gotland just nu. Tam-Tam har varit mycket duktig i ringen tillsammans med matte Sally. Exc med CK båda dagarna (2a BT och 3e BT)