När jag behöll Luna hemma i våras så kändes det så enkelt. Luna är Anna och min hund gemensamt. Hon verkade så himla mysig så det kunde ju vara värt att spara henne hemma, tänkte jag. Så får vi göra en utvärdering när vi röntgat. Om det skulle vara dåligt får vi väl komma på något då. Och det blev inte så bra. Alla Sevillavalparna visade sej vara belastade. Luna C , Sol C och Sören D. Sol har AC och Luna BC. Sören har CD.

Denna hund som är något alldeles speciellt i sitt sätt att vara. Som uppfödare blir man salig och vill ha detta i sina linjer. Det var varit mycket bakslag sista tiden. Vi gjorde en satsning att ta hem ett gäng från Spanien förra året och tyvärr verkar det som det mesta går bort. Glädjande är att de är alla stabila mentalt och fungerar bra. Nu släpper vi både Sol och Sören till deras familjer. De är mycket trevliga roliga hundar som säkert kommer att leva ett mycket gott och friskt liv. Så lilla Luna då?

Jo vi hade en backup till henne och nu verkar det som det kan bli så. Hon får också flytta till Mora och umgås i samma vänkrets som de andra syskonen. Hon säljs med bibehållen avelsrätt så får vi se hur hon utvecklas i framtiden. Jag har lärt mej att inte stänga dörrar som man inte måste. Tungt som attan detta och återigen har glädjen med uppfödningen fått sej en törn som känns i hjärtat.

Som plåster på såren har jag fått leverera Topi-Rabalder kullen som känns som jättehärliga trygga valpar. Jag är jättetacksam för att jag fick ta denna kull på Topi som gör det möjligt att få fortsätta på min Pippilinje. 

Pippi är för övrigt inte riktigt kry. Hennes ansiktsförlamning har gett med sej men hon har förändrats en hel del i sitt sätt att vara. Det är inte riktigt samma Pippi. Oj vad sådant smärtar. Nu är varje dag tillsammans med henne något jag tar tillvara på. En dag till som hon mår ganska bra. Så får vi se när och om det blir ytterligare tråkigheter.