Höftledsdysplasi (HD)

Allmän Beskrivning Höftledsdysplasi är en sjukdom hos hundar där hundens höftled utvecklats fel och blir instabil på grund av att ledytorna inte passar mot varandra.  En hund föds inte med denna sjukdom det är bara anlaget till denna sjukdom är medfött, sen uppkommer höftledsfelet vanligtvis när valpen växer upp. Höftledsdysplasi kan vara mycket svårt att upptäcka hos de små valparna och därför är det viktigt att man gör en röntgenundersökning när valpen är redo att röntgas, det vill säga när skelettet har vuxit klartNorbergs vinkel är ett sätt att mäta hur stor del av lårbenshuvudet som befinner sig i lårskålen  

Gradering av höftledsstatus sker enligt normer fastställda av FCI. Normerna bygger på dels passform mellan lårbenshuvud och lårskål, dels på djupet av lårskålen dvs. hur djupt lårbenshuvudet ligger inne i lårskålen. Lederna graderas i 5 grupper:

• A  normala höftleder grad A

• B  normala höftleder grad B

• C  lindrig dysplasi

• D  måttlig dysplasi

• E  höggradig dysplasi

Arvsgången för HD är komplex där både arv, med många gener i samverkan (polygen), och miljö är bidragande orsaker till sjukdomens utveckling.  

Polygen arvsgång: Polygen arvsgång betyder att flera gener tillsammans ger en egenskap, sådana gener som är mätbara ex: benlängd och kroppsstorlek.

Var för sig blir det ingen eller väldigt liten effekt utav generna, men när de är tillsammans blir det stor effekt.  Eftersom dessa gener är så många och sitter på olika kromosomer kan man inte veta nedärvningen. Därför blir effekten av dem blandad.

Progressive Retinal Atrofi (PRA)

PRA är ett samlingsnamn för en mängd olika genetiska defekter som resulterar i en förtvining (atrofi) av syncellerna (stavar och tappar) som finns längst bak i ögat i det som kallas näthinnan. Olika hundraser har olika genetiska defekter vilket resulterar i att sjukdomen utvecklas olika hos olika  raser. Vissa drabbas tidigt och är blinda redan före ett års ålder medan andra får sjukdomen sent i livet. Beroende på när och hur de olika cellerna drabbas kan PRA delas in i flera olika varianter. Vanligast ser man benämningarna generaliserad PRA  och  Retinal Pigment Epitel Dystrofi (RPED).

PRA nedärvs oftast autosomalt recessivt med vilket menas att det behövs två sjukdomsanlag, ett från vardera föräldern, för att sjukdomen ska bryta ut.
Se Nedärvningsschema  överst på sidan.

Symptom Det tidigaste symtomet brukar vara att hunden får sämre mörkerseende. Djurägaren brukar notera detta som att hunden verkar vara mörkrädd eller till och med nattblind (dvs att hunden inte ser alls i dålig belysning). Efter hand blir det allt mer uppenbart att hunden ser sämre och sämre även i fullt dagsljus för att i slutstadiet bli helt blind. För hunden är dock synen inte lika viktig som för oss och det finns gott om historier om hundar som har verkat helt normala tills man möblerade om hemma och plötsligt börjar hunden gå in i saker. Hunden har helt enkelt anpassat sig till sin sakta avtagande syn och lärt sig var möblerna står. När man flyttar om så blir hunden helt förvirrad.
Diagnos Diagnosen får man genom att en godkänd ögonveterinär undersöker ögonen på hunden och ser de typiska förändringarna i näthinnan. Vissa kriterier måste vara uppfyllda, tex så ska båda ögonen vara drabbade (PRA drabbar aldrig bara det ena ögat). Själva undersökningen kallas för en ögonlysning eller ögonspegling.

Eftersom sjukdomen smyger sig på och näthinnan först ser helt normal ut så är det svårt att ställa diagnosen i ett tidigt stadium. Är ögonveterinären osäker kommer han eller hon att vilja undersöka hunden igen efter några månader för att se om näthinnan försämras. Att man är så noggrann beror på att diagnosen PRA är mycket allvarlig, inte bara för den drabbade hunden utan även för alla kullsyskon och föräldradjuren (se nedan under behandling).  

prcd-PRA
En typ av PRA kallas prcd-PRA och är hittills den vanligaste typen av PRA som finns hos perron. Det finns ett gentest där man kan se om ens hund är bärare av prcd-varianten.

Hypothyreos

Sköldkörteln, thyroidea, består av två små körtlar som sitter på var sida om luftstrupen strax nedanför struphuvudet. Normalt känner man inte sköldkörteln.

Sköldkörteln bildar hormoner som reglerar kroppens ämnesomsättning. Viktigast är thyroxin, ofta förkortat T4. Sköldkörteln styrs av hypofysen.
Hypofysen känner av om kroppen behöver mer thyroxin och aktiverar då sköldkörteln genom att utsöndra hormonet TSH (Thyroidea Stimulerande Hormon).

Hundar kan av olika anledningar drabbas av nedsatt produktion av thyroxin. Detta tillstånd kallas för hypothyreos eller hypothyreoidism.

De absolut vanligaste orsakerna till hypothyreos är idiopatisk atrofi av sköldkörteln (vilket innebär att den av okänd anledning skrumpnar ihop och
slutar fungera) eller att den förstörs av en autoimmun inflammation (dvs kroppens eget immunförsvar förstör sköldkörteln).

NAD NeuroAxonal Dystrofi upptäcktes inom vår ras i december 2012.

NeuroAxonal Dystrofi på Perro de Agua Espanol är en monogenetisk(en enda gen ligger bakom sjukdomen)  recessivt nedärvd sjukdom (man behöver få anlag från båda föräldrar för att bli sjuk, se tabell ovan). Hundar som har två muterade kopior av den affekterade genen utvecklar NAD.

Det finns ett gentest  som visar om din hund är bärare eller inte. Du kan hämta blankett för detta på perroklubbens hemsida.

Hundar som är heterozygota för mutationen (en kopia av mutationen) klassificeras som NAD bärare. NAD bärare har en normal och en muterad kopia av den undersökta genen. NAD bärare överför den muterade genen till ca 50 % av sina avkommor. Övriga 50 % kommer att få en normal genuppsättning.

Sjukdomen visar sig tidigt i hundens liv. Oftast före 6 månaders ålder. Det finns inget bot utan hunden försämras med tiden och måste avlivas.  

Symptomen kan vara Hunden går runt i cirklar Hunden har spastiska (stela) rörelser Hunden har okontrollerade rörelser Hunden har svårigheter att kontrollera bakdelen eller andra delar av kroppen. Hunden kan inte vifta på svansen. Hunden har svårt att hålla urin.

Mentalitet

Mentaliteten finns inget konkret såsom andra sjukdomar. Men det är den viktigaste hälsodelen vi uppfödare har att arbeta med. Om inte huvudet fungerar så spelar resten ingen roll.