Slyngelåldern har man bara hört talas om

Valparna är levererade. Ja i alla fall 3 av fyra. På måndagsmorgonen när de skulle flytta var Howard svullen i ögonen. Jag tvättade och tyckte att det såg lite otäckt ut att han hade som blåsor runt ögonkanterna. Han var pigg för övrigt. Fick ringa återbud till stackars valpköpare som precis skulle sätta sej i bilen.
Vi fick en tid hos veterinären på eftermiddagen och jag fick parera mellan hämtningarna. Jag kontaktade Petra då jag hade någonstans i bakhuvudet dessa symtom och hon hade haft en valp med något som heter Juvenil Cellulit. Hon påtalade att om det är den sjukdomen så är det viktigt med kortison för att det ska gå tillbaka.
Som tur är så fick vi bästa veterinären som förstod vad detta var och mycket riktigt var det Juvenil cellulit. Något som valpar ibland kan få mellan 5-16 veckor ungefär. Visar sej som mycket svullna körtlar bakom öronen, blåsor runt ögon, i öron, mun och hals. Howard hade bara hunnit fått runt ögonen och körtlarna var superstora. Han fick sprutor med kortison och antibiotika. Sedan skulle vi fortsätta medicinering med tabletter. Nästa dag var Howard i princip helt utan symtom. Jag trodde att blåsorna till och med skulle kunna ge ärr. Men de var helt borta. Kortisonet har vi nu fasat ut under dessa veckor. Han blir kvar ett tag till så jag vet att han håller sej frisk utan medicin helt.

Lilla sötisen. Så himla mycket öron

Så blev det så att jag fick med mej två små valpar till Gotland. Vi hade fantastiska dagar i ett underbart väder. Saga som skulle ställas officiellt för första gången visade sej från bästa sidan. Matte Zandra flöt fram i ringen med sin Saga. Så roligt att se.
Den årliga resan till Gotland tillsammans med vänner/valpköpare är det man ser mest fram emot. Ibland samma som följer med och alltid någon ny.

På lördagen gick det bra även resultatmässigt, mest roligt att se att Saga tyckte det var kul i ringen.

Så har vi varit ute och tävlat jag och Kiwi. Full av förhoppningar att snabbt klara av fortsättningsklassen i rallylydnad bokade vi in 4 tävlingar. Vi började med dubbla starter här i Malung. Om Kiwi varit het tidigare så har det inte blivit lugnare. Frustrationen och arbetsviljan svämmar liksom över och hon har mycket lättare att tappa fokus av någon lukt, Hon släppte mej lite på första banan och vi tappade för mycket poäng för ett godkänt resultat. Andra banan var full av åttans frestelser och andra gången vi gick genom den blev det för mycket för lilla tjejen. Greppar tag i en mjukisgris och står och tittar på mej. Jag känner att hon när som helst vill ge sej iväg med grisen i munnen så jag bryter där. Hem och avbokar tävlingarna i Karlstad nästkommande helg. Jag måste lista ut hur jag ska kunna vända den där energin så att den kommer ut på rätt sätt. Hon har ju egentligen allt man kan önska sej. MEN hon är verkligen inne i en superjobbig period. Nu vet jag vad som menas med slyngelålder. Men vi ska nog hitta hem igen.

Så har vi varit på BPH. Hela 7 perrosar genomförde sitt BPH på Malungs Kennelklubb. Luna, Kira och Indie gjorde från mej och sedan 4 stycken från Anneli. Det är roligt att se hur olika de löser sina problem.

I går var det dags för Kiwis HD röntgen. Som först ut i sin kull höll både jag och Anneli dö av nervositet innan det var klart. Inget resultat än men jag tycker att hon ser ut att ha fina i alla fall.

Sista veckan

Nu går vi in på sista veckan med gänget. Vi har åkt bil några gånger och det känns relativt lugnt. Mera social träning denna veckan och så ska vi klicka in valparna innan de får komma till sina nya hem.

Alla familjer vet nu vilken valp de får.

Amy med den magiska blicken. Alla som hälsar på förälskar sej i henne. Verkligen lugn om man jämför med resten av gänget.
Penny som kommer att stanna här hemma för utvärdering.
Leonard Jagar fötter så om det går.
Sheldon den vilda. Hänger gärna med Kiwi. De tycker om varandra
Howard. Snart är hela nostryffeln brun. En riktig svansviftare

Det växer snabbt i hagen

Sista avmaskningen avklarad. Vägningen säger strax över 3000 gram på killarna och strax under för tjejerna.

Amy, I dagsläget lugnaste valpen i kullen. Kelig, busig och den finaste blicken.
Penny, mera högljudd och påstridig än syrran. Bär gärna omkring saker och dödar dessa genom att skaka livet ur dem.
Leonard, Har utvecklat sitt bus senaste veckan. Mycket mera framåt och framme
Sheldon, Längst fram, starkast. Typen ”här kommer jag”
Howard, Myskillen.

Perroträff och utställning

Perroträffen i lördags blev liten men väldigt trevlig. Vi provade på lite nosework och rallylydnad och satt och pratade perro hela dagen i skuggan av stora björkar. Verkligen trevligt.

Så var det utställning på söndagen och Kiwi skulle på sin försa officiella. Hett som en kokande gryta. Vi satte oss på baksidan av en lada där det var skön skugga. Kiwi är ju enkel att ställa för hon tycker bara det är trevligt med nya människor som vill ta på henne. Excellent, CK och 3e Bästa tik. Det får man verkligen vara nöjd med. Hem o klippte henne och hon blev så glad att hon bara sprang runt som en tok. Simmade nog flera kilometer också.

Nu blir det i alla fall ingen utställning på Gotland men det har hon nog överseende med

Och valparna fyller 5 veckor i dag. Vågen säger närmare 2500 än 2000 på alla.

Amy, Ett huvud och blick som få. Lite lugnare än sin bruna syster och vill också gärna krypa upp i knät.
Penny, Hänger gärna med Kiwi om hon kan. Ganska vild tjej som gärna slåss med sina bröder.
Leonard, Filosofen. Han jagar inte upp sej i första taget.
Sheldon är helt klart den gladaste valpen i kullen. Svansen går oavbrutet. Mycket spring i benen
Howard, gillas av alla som kommer. Snabbt kryper han upp i knät och där stannar han gärna.

Valparna halvvägs till sina nya familjer

I dag fyller valparna 4 veckor. Det går så otroligt fort och varje dag utvecklas de enormt. Alla väger knappt 2 kg. De är avmaskade för 2a gången och de har börjat äta sitt valpfoder så smått.

Stamtavlorna är uthämtade och det ser ut som det ska. Trots semestertider är SKK snabba att leverera.

I dagsläget är alla valpar tingade, och nu har familjerna börjat dyka upp för att träffa de små. Allt är som vanligt när man har en kull, men ändå blir det aldrig likt någon annan gång. Nya valpar, nya individer och nya bekantskaper.

Nästa helg ska jag tillbringa i Ransäter. På lördagen har vi en liten perroträff för de som vill komma. Vi håller till vid den stora ytan utanför själva utställningen. På söndag är det dags för Kiwis första utställning officiellt. Jag håller på att dela päls så jag storknar. Hon har inte den bästa pälsen för att vara så lång men jag hoppas den mognar med tiden.

Bellamigo High And Mighty Amy. Sötare tjej får man leta efter, verkar vara lugnast i gänget för tillfället och kommer som en kanon så fort man visar sej. Sällskapssjuk dam.
Bellamigo High And Mighty Penny, Mera självständig än sin syster, vräker i sej mat som om det vore den sista i livet men kryper väldigt gärna upp i knät när hon är trött.
Bellamigo High And Mighty Leonard, Den svarta killen är garanterat coolast. Tar allt med ro och har sin egen sovplats mellan gallret och bädden där han ligger intryckt.
Bellamigo High And Mighty Sheldon, Som ett kvicksilver. Kom på benen mycket tidigt och sprang runt som en ödla i valplådan medan de andra låg i en hög mera stillsamt. Rolig kille som också kan skälla högt redan.

Bellamigo High And Mighty Howard, Man brukar alltid ha en klättrare i kullen och Howard är den här kullens klättrare. Vill inte vara inlåst alls fast han har ganska mycket plats att röra sej på. Nyfiken och älskar att bära saker redan.

Vi vann och valpar 3 veckor

I dag har valparna fått komma ut i köket. De verkar inte riktigt bry sej nämnvärt. Äter, sover och bajsar. Det kan man göra var som helst. Alla är jämna i storlek. Ca 1500 gram per styck.

Tik 1
Tik 2
Hane 1, svårt med svart när man ska fota.
Hane 2
Hane 3

Så var jag och Kiwi i Sunne i går och skulle plocka hem det sista godkända i Rallylydnad Nybörjare tänkte vi. Det var två tävlingar så två chanser fanns.
När vi kom dit var det så varmt, tryckande och kvavt men som tur var så fanns vattenslang. Det var ca 30 startande i vår klass och vi hade startnummer 15 i båda. Den här gången började vi med att nosa av området. Kiwi är väldigt nyfiken på nya platser, det ska gås igenom allting. Sedan kunde hon sova under paraplyet med silverduk över när jag kunde läsa in banan. Det svåraste skulle nog bli att komma ihåg att springa efter konmomentet, tänkte jag.
Efter banvandring fick jag ytterligare tid att plugga in banan. Dessutom såg jag ju de andra och på så sätt kan man ju se om många får problem med samma moment. Jag tror det var värmen som var det svåraste.
När det var några hundar kvar före oss började vi värma upp. Det är så enkelt att jobba med Kiwi för hon är så arbetsvillig, så när vi äntrade planen så blev jag nog lite nonchalant för hon satte nosen i marken direkt vid startskylten. En liten kort nos innan jag fångade hennes uppmärksamhet. Sedan kändes det som vi hade ett bra flyt. När Kiwi jobbar finns det inget som stör. Inga ljud, ingenting. Hon är så fokuserad och inne i sin bubbla, inget att klaga på där i alla fall.

Nästa tävling på eftermiddagen. Man kunde se att det började dra ihop sej till oväder. Som tur var hann alla gå innan det värsta ovädret kom över oss. Om den förra banan hade mycket spring så var denna ännu mera. Här hade vi två moment där vi sprang och skulle ha hund framför. Inget man tränar på av någon anledning. Jag provade lite utanför banan och Kiwi gick ju igång som en tok. Bet i kopplet och busade. Efter en halvtimmes träning började hon förstå att det är allvar nu. Hon var lite väl taggad när vi gick in. Ett moment var sitt, ligg gå runt hund. Jag valde att dra iväg lite för snabbt då jag var rädd att Kiwi skulle sätta sej innan vi gav oss iväg.

Sedan var hon som en dröm. Att hålla koll på bana blev mitt prio. Kiwi var med mej hela vägen i mål. Bara fokus på mej. Hon ör en otrolig hund att jobba med. Jag hoppas att hon utvecklas åt rätt håll och att vi kan hålla i.

Resultatet blev ju också bra. Första tävlingen 99 poäng och en 1a plats. 1 poäng avdrag för den snabba nosen vid starten, retligt men mitt fel då jag redan har börjat tagit kontakten för givet.

Andra tävlingen 97 poäng och en 1a plats. 3 poäng avdrag för förarfelet där jag inte stannade till. Härliga hund. Nu kan hon titulera sej RLD N, 12 månader gammal och efter 4 tävlingar där alla är godkända. Nu kör vi vidare till nästa klass.

2-Veckorsbilder

Nu har vi avmaskat och vägt. Att ta bilder på 2-veckorsvalpar är inte lätt. Alla väger ca 1000 gram. Det är lugnt än så länge.

Tik 1
Tik 2
Hane 1
Hane 2
Hane 3

Valparna 1 vecka

Tiden bara rusar iväg. Man tror att man ska hinna så mycket när man ändå måste vara hemma med valpar. Men av någon anledning fastnar man gång på gång med blicken fastnaglad ner i valplådan och tiden bara försvinner där.

Jag har i alla fall försökt att ta några bilder nu när de hunnit bli en vecka. Pippikopian har fattat galoppen och förser sej nu bland tuttarna. Valparna är ganska jämna i vikt. Runt 600 gram.

Tik nr 1.
Tik nr 2
Hane nr 1
Hane nr 2
Hane nr 3

Lunas kull

Nu har äntligen Luna fått sina valpar. Tre hanar och två tikar. Denna kull är mitt bidrag i samarbetet med Anna. Luna är pigg och hungrig. Jag väntar på att mjölken ska rinna till.

Jag har inte tagit några separata bilder då inte vill röra om för mycket för Luna. Men det kommer att uppdateras med nya bilder varje vecka. Det brukar uppskattas mycket för de som nu är i väntans tider.

Längst till vänster en tik som är brun med vita tecken, hon har stubbsvans.

Nummer två är en helsvart hane med lång svans

trean är en brun hane med lite vitt på huvudet, lång svans

nummer fyra en helt brun hane med lång svans

nummer fem är en svart tik med vita tecken, avsaknad svans. En pippikopia

Hanarna är tingade alla. Det finns i nuläget en tik kvar att tinga men jag kommer att vänta med att lova bort henne då den svarta tiken är lite dålig att äta. Jag håller ett extra öga på henne.

Vi hoppas såklart mycket på den här kullen inför framtiden. Luna är ju en av våra importer och hon är den mest fantastiska perrotjej. Jag har som avsikt att behålla en tik hemma.

Hon har en tutte som hon tar ibland. Alla andra ratas. Hon sover också ofta när de andra äter så hon blir ett litet pass tills jag vet hur det går. Om hon överlever blir det nog en eldig spanjorska med mycket egen vilja.

Så har jag och Kiwi gått anlagsprovet i viltspår och det gick ju galant.

Den där Kiwi

I går var det premiär för oss på rallylydnadsbanan. Två starter på Kils Brukshundklubb. Jag var där tidigt för att Kiwi skulle få chans att vänja sej med omgivningen. Jag är van att det är sådant som krävs. Fast Kiwi är inte riktigt som andra perros jag haft. Hon bryr sej inte så mycket. Visst är hon nyfiken och snosar gärna omkring men när jag vill ha kontakt så får jag det.

Första banan var ganska rörig och den här domaren gillade åttor så den fanns med på båda. Man blir yr av åttorna och jag tappade fokus där och höll på att missa den efterkommande skylten, det var en 360 graders snurr som vi då utförde åt fel håll i stressen som blev. Det gav direkt 10 poäng avdrag förstås. Vi lyckades ändå att få 77 poäng så vi klarade gränsen.

Andra banan hade vi startnummer 1 så det gällde att ha koll på banan direkt. Nu gick det betydligt bättre frånsett att man måste stanna och klia sej under hakan lite men 92 poäng kändes jättegott. Maj-Britt filmade min sista omgång och där kan man se lite sneda sättanden som vi ska jobba lite med förstås. Vi börjar nu att träna in de nya skyltarna. Men det som är så kul att se är Kiwis arbetsglädje. Hon studsar fram och bryr sej bara om oss. I sin egen bubbla när vi jobbar. Underbart.

Snart är viltspårskursen slut och vi ska väl göra ett prov så snart det går efter den. Hon är otrolig där också. Det går nästan inte att få bättre hund tror jag.

Det verkar som Luna är dräktig trots veterinärens dom och då kommer de valparna runt midsommar. Det mitt bidrag till Annas och mitt samarbete. Lisa fick ju valpar tidigare i år hos Anna. Vi hoppas dessa kan ge oss lite nytt blod som kan hjälpa rasen framåt.

Ibland får hon ha den. Bästa grejjen, men bara en liten stund.