Lite uppdateringar

Fyra av Topis Valpar är röntgade. Grabbarna Zingo och Bosse har båda B-höfter. Kira likaså. Indie lyckades få A/B. Jätteskönt att alla hittills är fria. Vi hoppas på flera goda resultat.

Duktiga Siri med matte har lyckats fixa en ny titel: RLD A. Så himla kul.


Lisa har fått valpar


I Natt fick Lisa sina valpar. Fem stycken, tre killar och två tjejer.

Lisa är en av våra importerade tikar: En riktig solstråle som älskar alla och ständigt glad. Vi hoppas mycket att några av valparna ska kunna gå vidare i framtiden.

Lisa är brun med lång svans precis som pappa. killarna är helt bruna och en av tjejerna med. Men titta vad som kom. En vit med bruna tecken, väldigt mörkt bruna tecken.


Julen 2018

Julen är snart här. Jag arbetar ca 75% med bokföring i Malung. Kiwi är med mej på jobbet varje dag. Snön har kommit och det är fantastiskt vackert nu trots mörkret. Förra helgen var temperaturen nere i 25 minusgrader och då längtade jag lite till Diana som har tagit sin familj till Malaga hela fem veckor. Knäcken är kokt och skinkan är inhandlad. Kiwi har varit på två utställningar och nästa helg är det dags för den tredje i Mora. Helgen efter det ska vi till My Dog i Göteborg. Kiwi är en fantastisk liten tjej som jag är glad att jag behöll trots att det kändes helt galet just då.

Nu har det gått fyra månader sedan Pippi lämnade mej. Fortfarande känns det som hon finns alldeles intill mej och ofta kommer den där insikten att hon är borta, på riktigt. Det är oerhört tomt utan henne och jag saknar henne varje dag. Hennes olika uttryck som jag förstod till fullo. Hon var en rolig hund. Hon hade mycket små egna grejer för sej som bara var hon. Jag älskade den hunden gränslöst och jag är så glad att jag tog den där parningen på henne trots allt. Hennes barnbarn är fantastiska och de har redan hunnit fylla ett år.

Mowitz har fixat en ny pinne i agilityklass 1. Så nu tävlar han i 2an i både hopp och agility. Jag är jättestolt över att de får till det så bra. Två av Topis valpar är röntgade med resultat B. Det är Bosse i Östersund och Kira i Falun som jag har avelsrätt på.

När man bara vet – och det gör så ont


Min fantastiska Pippi finns inte mer. Pippi insjuknade för drygt ett  år sedan. Tappade muskelmassa, ansiktsförlamning på ena sidan. Alla prover som går att ta togs men alla värden såg bra ut förutom aning förhöjt levervärde. Pippi har sedan tidigare haft artros i lederna och de hittade också nu spondylos som satt både i bakre och främre ryggraden. Ansiktsförlamningen gav så småningom med sej men hon hade ingen känsel på den sidan längre, vilket resulterade i att mat kunde fastna och att hon förblev lite sned i ansiktet. Det kan man ju leva med, tyckte jag.
Pippi förändrades dock mentalt- Man kan säga att hon blev lite som en gammal hund som blivit dement. Hon reagerade kraftigt på människor fast hon var aldrig elak, hon kunde sitta och skälla rakt ut i luften och bara stirra framför sej. Sista året har hon gått på smärtstillande, fått glukosamin, specialfoder, fiskolja.

Under tiden som gått från det hon insjuknade har hon blivit sämre och tappat livsgnistan alltmer. När jag var i Östersund för några veckor sedan kände jag att det var dags att skiljas snart. Att mentalt förbereda sej på något sådant är inte lätt. Pippi har varit en fantastisk hund och det är så hemskt tomt utan henne. Det har också varit hemskt att se henne tappa livet under året som gått. Min levnadsglada tjej som bara ville vara till lags. Jag är väldigt glad att jag fick en kull efter Pippi och ännu gladare att jag fick en kull på Topi. Pippi lever vidare…

Saga har dessutom hittat hem hos Zandra och P-O. Hon trivs som fisken i vattnet. Hon som har så mycket arbete i sej kommer att få det bra där. Förhoppningen är att hon ska komma tillbaka om några år med en valpkull i magen. Det blev tomt i huset snabbt. Nu har jag förstås lilla Kiwi hemma som ger mej annat att tänka på.

Vi är på Gotland just nu. Tam-Tam har varit mycket duktig i ringen tillsammans med matte Sally. Exc med CK båda dagarna (2a BT och 3e BT)

 

Utställning i Ransäter

Årets varmaste dag och utställning i Ransäter. Tur att vi fick en så bra plats i skuggan av en lada. Jag har härliga valpköpare som kommer från alla Sveriges hörn. I valpklassen blev finaste Zingo BIR-valp och syrran Indie blev BIM. I juniorklassen fick Tam-Tam Exc. och Leya Exc. med CK.
Albus kunde inte stå så han fick nöja sej med ett VG. Siri fick också ett Exc i den öppna klassen. Elsa är ju så van så hon går som tåget och fick ett Exc. med CK.

I Uppfödargrupp vann Anneli med sin mycket fina grupp för dagen men vi fick ändå HP med båda grupperna. Jättekul att så många kom, också ni som inte ställde utan kom för sällskaps skull.

Nästa år ska jag försöka hitta på en rolig aktivitet på lördagen så kanske vi kan ha en liten kennelträff denna helg.

 

Movitz och agility

Movits som är ur B-kullen är inte bara snygg. Han och husse tävlar agility och det går bra. Nu har de tagit sin första pinne i agiltyklassen. I hoppklassen tävlar de redan i klass 2. Himla roligt tycker jag.

Siri

Det här är Siri ur Elsas första kull. Siri och hennes matte Maj-Britt tävlar också rallylydnad. I går fixade hon sitt första godkända resultat i Avancerad klass. Duktigt ekipage.

Tam-Tam i farten igen

Jag hinner knappt uppdatera nu för Tam-Tam och Sally rusar fram. I helgen var de i Mariestad i värmen för att erövra RLDN-titeln. Det gick så himla bra. Första rundan 91 poäng och en 2a-plats. Andra försöket full pott och 100 poäng och en 1a plats. Jättebra gjort i den värmen som var.

Går från klarhet till klarhet

Tam-Tam och Zingo

Tam-Tam som bor hos Sally har varit på officiell utställningspremiär. Det gav resultat i form av ett BIR. Tam-Tam tränar rally också och det går jättebra. Jag väntar på det tredje godkända resultatet i nybörjarklassen. Hon har ju bara ställt upp  två tävlingar så det har verkligen gått bra.

Sedan fick lilla Zingo prova på att ställas ut också. Hans första utställning som var i Stockholm. Det gick också jättebra med ett BIR och till och med BIG-valp. 


Vilket fint ekipage. Hoppas det blev blodad tand.

Jag är stolt uppfödare.

Annars har vi varit i Frankrike, jag och mina två hundar. Nästan tre veckor var vi borta och det gav Saga en mycket nyttig social träning. Hon är en annan hund.

Pippi är inte mycket för att resa längre, men hon hänger med. Sover mycket fast hon letar ändå sork på promenaderna när hon har sina pigga dagar. Jag saknar min Pippi väldigt mycket och lider hemskt av att se henne så här, men ännu lyser lusten att leva i hennes ögon så hon får vara kvar så länge det är så.

 

 

 

En perro man bara kan drömma om

När jag behöll Luna hemma i våras så kändes det så enkelt. Luna är Anna och min hund gemensamt. Hon verkade så himla mysig så det kunde ju vara värt att spara henne hemma, tänkte jag. Så får vi göra en utvärdering när vi röntgat. Om det skulle vara dåligt får vi väl komma på något då. Och det blev inte så bra. Alla Sevillavalparna visade sej vara belastade. Luna C , Sol C och Sören D. Sol har AC och Luna BC. Sören har CD.

Denna hund som är något alldeles speciellt i sitt sätt att vara. Som uppfödare blir man salig och vill ha detta i sina linjer. Det var varit mycket bakslag sista tiden. Vi gjorde en satsning att ta hem ett gäng från Spanien förra året och tyvärr verkar det som det mesta går bort. Glädjande är att de är alla stabila mentalt och fungerar bra. Nu släpper vi både Sol och Sören till deras familjer. De är mycket trevliga roliga hundar som säkert kommer att leva ett mycket gott och friskt liv. Så lilla Luna då?

Jo vi hade en backup till henne och nu verkar det som det kan bli så. Hon får också flytta till Mora och umgås i samma vänkrets som de andra syskonen. Hon säljs med bibehållen avelsrätt så får vi se hur hon utvecklas i framtiden. Jag har lärt mej att inte stänga dörrar som man inte måste. Tungt som attan detta och återigen har glädjen med uppfödningen fått sej en törn som känns i hjärtat.

Som plåster på såren har jag fått leverera Topi-Rabalder kullen som känns som jättehärliga trygga valpar. Jag är jättetacksam för att jag fick ta denna kull på Topi som gör det möjligt att få fortsätta på min Pippilinje. 

Pippi är för övrigt inte riktigt kry. Hennes ansiktsförlamning har gett med sej men hon har förändrats en hel del i sitt sätt att vara. Det är inte riktigt samma Pippi. Oj vad sådant smärtar. Nu är varje dag tillsammans med henne något jag tar tillvara på. En dag till som hon mår ganska bra. Så får vi se när och om det blir ytterligare tråkigheter.